Astrid börjar ettan

Igår hade vi utvecklingssamtal, eller egentligen inskolningssamtal, för Astrid. Hon har ju nu börjat första klass, efter all väntan och längtan. Klassen är i stort sett oförändrad sedan i fjol, en till kompis har kommit till. När hon gick förskoleklass så hade hon Eva L och Eva P (vill minnas att båda är förskolepedagoger) som lärare, nu till ettan har Eva P följt med och bildat par med magister Christer.

Första skoldagen var vi på resande fot hem från Rhodos, så Astrid anslöt till klassen dag två för läsåret. Det var med skräckblandad förtjusning hon cyklade iväg tillsammans med Crille första morgonen, men det visade sig vara nemas problemas! Tror att det var bra för henne att klassen är sig lik, hon är på samma fritids som förra året, båda lärarna är bekanta sedan tidigare och nya klassrummet+kapprummet ligger i princip vägg i vägg med fjolårets. Mamman kan med andra ord andas ut, och konstatera än en gång att vår lilla Astrid inte är så liten längre, utan börjar stå på egna ben.

Ny ryggsäck hade inhandlats, för i den gamla (en Fjällräven Kånken Mini) skulle visst inte läxorna rymmas. Till hennes stora besvikelse så fick hon inga läxor första dagen! Vi får väl se om den känslan håller i sig framöver. Det är mycket nytt, med ämneslektioner på ett annat sätt, men hon tycks hänga med i svängarna ändå. Den bild magister Christer har hunnit bilda av henne, det är samma bild som vi har. Hennes sätt att vara tycks inte skilja sig så mycket mellan skolan och hemmet. Det vi jobbar med, och som dom nu är medvetna om i skolan, är att hon lutar åt att vara en "prestationsprinsessa". Jag vill inte att hon ska mäta sitt värde med sina prestationer, vilket jag själv har lätt att göra. Misslyckas hon (i sina egna ögon) med ex. en teckning så kan hon bryta ihop och tycka att "jag kan ju inte ens rita en fin häst". Hon vill kunna allting direkt, och gillar inte att misslyckas, vilket gör att hon ibland inte ens vill försöka. Men med pepp och medvetenhet så tror jag att vi kommer en bra bit på vägen.

Jag och Crille tycker att det är viktigt att fråga och prata om vad de gör i skolan, även om vi får uppdateringar både via mail och på plats i skolan. Vi vill höra hennes sida av saken, hur hon uppfattar allting. Vi strävar inte efter att fostra klassens stjärna i matematik eller snabbaste sprintern på gymnastiken, men vi vill att hon ska vara snäll. Både mot andra och mot sig själv ♥

Min stora tjej!

Det går undan på morgonen, en får kämpa för att hinna med ibland