torsdag, september 20, 2012

Konsten att andas-psykoprofylax

Jag har så svårt att förstå dem som avfärdar psykoprofylax (andningsteknik) som något slags hokus pokus som inte alls skulle kunna hjälpa till vid värkarbete och under en förlossning. Den mänskliga kroppens första reaktion vid smärta är att spänna musklerna, och för de allra flesta av oss innebär det även att vi håller andan för att hjälpa kroppen på traven. Och hur lätt kan det vara som bebis att rotera sig nedåt i bäckenet/förlossningskanalen då hela kroppen är spänd som en fiolsträng? Låter det inte logiskt att man hjälper barnet genom att kunna slappna av trots smärta? För nog gör det ont att föda barn alltid..

Ett sätt att lättare kunna slappna av är bedövning, t.ex. epiduralbedövning som kan göra att smärtan i värkarna avtar och att man således inte spänner sig på samma sätt. Lustgas kan även den ta bort smärtan för en del och hjälpa kroppen att slappna av. Det finns en hel drös andra alternativ också att välja på, men det är inte dem jag ville redogöra för med detta inlägg.

Jag tror stenhårt på psykoprofylax, och att man kan vara hjälpt av att slappna av genom att kontrollera sin andning under smärtsamma förhållanden. En förlossning är inte för mig något jag vill få överstökat eller genomlida, jag vill vara medveten, känna min kropp och föda mitt barn-inte bli förlöst av någon som proppar mig full med bedövning, berättar för mig vad som händer med min kropp och försöker göra hela proceduren så lättsam som möjligt.

Inte med det sagt att jag är emot smärtlindring, med Astrid använde jag mig av lustgas när jag tyckte att det inte längre räckte med varmt bad och att andas bort smärtan, och det fungerade utmärkt för oss. Jag tycker inte att någon annan gör fel val om de väljer en annan väg än jag, utan det är just själva inställningen att en förlossning är smärtsam, hemsk och ska genomlidas så snabbt och smärtfritt som möjligt som jag tycker är tråkig. Samt att man i mångas ögon framstår som galen och pretentiös om man inte tar all smärtlindring man kan få.

Av Åsa har jag fått låna en bok med tillhörande dvd som heter Innan du föder. Dvd:n har vi sett på föräldrautbildningen två gånger nu, så den har jag inte ägnat någon uppmärksamhet här hemma. Boken har jag bläddrat i lite till och från sen jag lånade den i somras, men har nu tagit tag i att läsa den från pärm till pärm. Just så dags kanske, 5 dagar innan beräknad förlossning, men jag tror att så länge bara något litet fastnar så kommer jag ha nytta av det.


10 kommentarer:

  1. Jag tycker att andningen hjälpte jättemycket! Sen blev ju vi igångsatta och fick mycket påpushning så därför tog jag epidural sen, men om det blir vanlig förlossning nu så hoppas jag kunna klara mig på andning och ev lustgas.

    SvaraRadera
  2. Tror också på avslappning, andningsövningar osv. Jag fokuserade mig på att andas, slappna av. Gick in i mig själv, in genom näsan, utan genom munnen. Stod nästan hela tiden då värkarna börjat komma igång fram tills krystvärkarna, gungade höften på ett vis som kändes skönt och gjorde att man slappnade av mer när värkarna kom.

    Men förstår de som drabbas av panik och vrålar och gråter, har man väl kommit över den kanten är de nog svårt o få tillbaka koncentrationen och modet att "släppa taget, och sköljas med".

    SvaraRadera
  3. Jag tror också på andning & avslappning. Jag såg den där dvd:n några gånger och tyckte att den hjälpte bra.
    Under värkarna stod jag och dansade tillsammans med ett gåbord. Gick in mycket i mig själv.

    Nu börjar jag bli lite otålig, så det är helt okej om inte han kommer på min gissning. Jag vill bara gosa och snosa nu ;-)

    SvaraRadera
  4. Anonym20:46

    Ja du! Det blir inte alltid som en tänkt sig. Så fort jag fick veta att det var bebis på g. så införskaffade jag ovan nämnd bok. Jag pendlade till mitt jobb på den tiden så boken hade jag i handväskan och läste om den 4-5 ggr. Kunde den nästan utantill. Andades och övade på bussen och kände mig så förberedd.
    Blev som sagt inte som jag hade tänkt mig. Bokens innehåll var som bortblåst! Överväldigad, chockad + en tung förlossning på det gjorde att jag släppte alla mina förväntningar och försökte bara "överleva".
    Nu är bebis nr. 2 på g. Kanske att jag ger boken en annan chans :)
    /Dina

    SvaraRadera
  5. Jag läste den boken innan förlossningen, eller de delar jag kände var relevanta för mig iaf :] Skippade vissa delar som kag mest tyckte var dravel... Men jag hade stor nytta av det jag läst och jag tror att det hade en del i all det blev en sådan fin förlossning som det blev.

    SvaraRadera
  6. Dina: Nä precis, det går ju aldrig att föreställa sig hur man kommer reagera när det är "skarp läge", inte ens om man fött barn tidigare. Men jag tror iallafall att man kan ha nytta av att vara förberedd, jämfört med att komma dit och ta allt som det kommer :) Vad roligt med bebis nummer två på väg! Hur mycket kommer det skilja i ålder mellan dina barn? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym20:12

      Visst, jag kände mig också förberedd men nu i efterhand kan jag fortfarande undra vad som eg. hände?!
      Jag plussade för en vecka sedan så allt är så nytt. Min lille som är tio månader blir alltså storebror i maj och då är det arton månader mellan.
      Jag ser fram emot fortsatt läsning av din blogg så jag vet vad jag har att vänta mig :)
      Önskar dig lycka till med din kommande förlossning!
      /dina

      Radera
  7. Andningsbedövning var jag tvungen att ta till på ena ryggtatureingen, haha. För den första på ryggen gjorde bara riktigt ont sista kvarten då allt var så ömt o svullet. Men när jag gjorde den andra på vänstra sidan så gjorde det sjukt ont från första nåldraget, haha, sån smärta att man bara vill skrika o slå till killen med nålen o knappt kan andas. Men mitt i kippandet efter luft o kämpa mot tårarna kom jag på att man kanske skulle testa sån därbedövarandning, o det funkade ju finfint! Nog kändes det ju ännu, men de 5 timmarna flöt på utan problem efter det :D så nog fdan är det ju en effektiv metod! //isabell L

    SvaraRadera
  8. Jag tog varmt bad, andades lugnt genom värkarna för att slappna av, lustgas och epidural. Lustgasen var jag mest rädd för då jag inte ville bli "onykter" och inte kunna vara med till hundra procent. Men med ett gott samarbete mellan mig och gubben så använde jag bara lustgasen på väg upp mot toppen av värken och högst upp och sen la jag ifrån mig den så värken och gasen avtog i samklang. Sen fick jag så jäkla ont att jag inte kunde röra på mig och därmed inte kunde hjälpa till att få ner bäbis ordentligt så då sattes en epidural och shit pommes så skönt det var! Jag kunde stå och röra på mig och kommunicera på ett helt annat sätt med personalen och min karl. Hade en helt amazing förlossning och skulle kunna göra om det hur många gånger som helst, nästan. ;)
    Summan av kardemumman är ju att man inte blir "borta" bara för att man tar hjälp av smärtlindring - det kan i många fall hjälpa till i positiv bemärkelse. :) Som i mitt fall där läkemedlet gjorde att kommunikationen blev bättre och att jag kunde lägga fokus på rätt saker. :) Om vi har så tur att det blir en till liten så lär jag be om epidural utan att tveka!

    SvaraRadera
  9. Dina: Men så roligt, då kommer det bli 1-2 månaders mindre ålderskillnad mellan dina små än mellan Astrid och Åttan. Kommer säkert bli helt perfekt!

    Tack så mycket, snart är det dax :)

    SvaraRadera