torsdag, februari 16, 2012

Jag? Gravid?

Igår frågade Darlingen mig om jag verkligen fattat att jag i slutet av sommaren kommer vara höggravid (om allt går bra på vägen dit vill säga). Nej, fick jag sanningsenligt svara, jag har knappt fattat att jag är på smällen ens en gång. När folk gratulerar eller vi berättar så känns det lite som en bluff, och fler än en gång har jag undrat vad vi ska säga när det bevisats att magen är tom (eller snarare full med semlor).

Trots att jag sett det där lilla sandkornet till hjärta som pickade, och blivit gratulerad till graviditeten av en gullig läkare och hennes medföljande student, så vill det inte riktigt gå in genom mitt tjocka pannben. Trots att jag mår tjyvens och kräks i tid och otid så förstår inte hjärnan varför. Trots att jag grinade till den svenska versionen av Circle of life (ni vet en av de där annars inte så sentimentala låten från Lejonkungen) häromdagen så har jag ingen aning om varför hormonerna rusar i kroppen.

Såhär var det inte alls med Astrid, då kände jag att jag var gravid i varenda cell i min kropp. Kanske är det skillnad eftersom att vi då väntat, längtat och kämpat för det där plusset på ett helt annat sätt. Det här plusset var lika välkommet, men kom lite mer som en glad överraskning.

Borde kanske skriva det på en liten lapp och stoppa i fickan. Plocka fram den där lappen en gång i halvtimmen och nöta in budskapet "DU ÄR PÅ SMÄLLEN". Då kanske jag fattar det lagomt tills det är dax att föda, och inte tror att jag drabbats av ett riktigt elakt magknip.

9 kommentarer:

  1. Haha, du tror inte det blir lättare att minnas om två månader när magen börjar puta ut på riktigt? ;) Tror inte du kommer behöva någon lapp då!

    SvaraRadera
  2. Du är inte ensam om det. Jag tror inte jag kommer att fatta, förrän det är dags att klämma ut den, om ens då. ;)

    Så fort vi tittar på vagnar eller nåt annat känns det totalt overkligt.

    Sv: Menar du att bajs inte är ett bra magnamn? ;)

    SvaraRadera
  3. Linda o Mileon18:58

    Ja visst är vi konstiga?! ;-)

    Kan tro det är svårt o få in, det kommer nog mer o mer med tiden. Är ju så annorlunda o vara gravid när man redan har småbarn, tiden går i ett huj!

    En lapp? Skriv rätt i pannan istället ;-)

    SvaraRadera
  4. Du kommer nog att förstå det snart för magen kommer snart att bli riktigt stor ;-)
    Hur jobbar du nästa vecka?

    SvaraRadera
  5. Jag fattar fortfarande inte att jag är gravid trots stor mage och sparkande bebis.
    Man har liksom annat att tänka på.

    SvaraRadera
  6. Anna22:07

    Haha! Det är för att det är en kille den här gången kanske?

    SvaraRadera
  7. Jag tyckte att det var sjukt overkligt även när magen var enorm - "menar du att det verkligen är en riktig bebis därinne?".

    SvaraRadera
  8. Anna: Kanske är det därför! Det har jag inte ens tänkt på.. :)

    SvaraRadera
  9. Har du fått veta könet?
    Kan mycket väl vara en liten kille och därför det känns helt annorlunda. Man har mindre hormoner, östrogen tror jag, med pågar. Jag mådde röv i tre måander, jobbade i klädesaffär då och stod och spydde i en påse bakom disken.. vi hade ingen toa och jobbade jämt själv men vad fan jag hade ju en bra ursäkt! Efter de första månaderna var det dock lugnt. Ett tips är att moffa kex eller semlor innan du ens stigit upp ur sängen på morgonen, kan hjälpa lite. Hade i övrigt ungefär samma känslor som du, det kändes liksom inte som att det gick in att jag var gravid (jag var givetvis jätteglad och allt men jag fattade ändå inte riktigt) förrän typ sista månaden då jag plötsligt antagit ofantliga proportioner. :)

    SvaraRadera