fredag, november 04, 2011

Surrogatmödraskap

Hur ser ni på surrogatmödraskap? Tanken väcktes åter för mig när de i programmet Barn till varje pris? följer ett par som har anlitat en surrogatmamma i Indien. Visst har jag funderat över det tidigare, om jag anser det vara "rätt eller fel", men det blev åter aktuellt i min lilla tankeverkstad när jag sett programmen.

Jag känner mig lite kluven kan jag säga. För ett ganska bra tag sedan fanns SurraomSurro-bloggen ute att läsa. En helt vanlig svensson-mamma med egna barn som ville göra något osjälviskt för ett par som längtar efter ett barn som inte vill bli. Heminseminering med den blivande pappans spermier, en fullbordad graviditet och sedan fick den biologiska pappan hela vårdnaden och kunde börja familjelivet tillsammans med sin partner och deras bebis. Inga pengar är iblandade utan det är bara en helt igenom osjälvisk handling.

I tvserien åker ett par till Indien för att få sitt barn efter dess födelse, men jag vet inte om mamman blivit inseminerad med någon av pappornas spermier eller hur graviditeten blivit till. Dom hyr hennes livmoder, hon är glad för att hon får pengar att försörja sina egna barn med. Vart skiljer det sig från prostitution? Man utnyttjar någon annans kropp för egen vinning och betalar sedan vad man anser vara ett skäligt pris. Givetvis sker det genom en agentur som (förhoppningsvis) ser till mammans bästa, men vad är skillnaden mellan agentur och en hallick i den situationen?

Surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige, men skulle det vara det under kontrollerade former och utan ekonomisk vinning så är jag rakt igenom positiv. Surrogatmödraskap mot betalning, där säger jag NEJ.

Vad säger ni?

9 kommentarer:

  1. Intressant ämne, och svårt!

    Jag är för surrogatmödraskap generellt, men tycker som du att vissa gränser bör hållas på. Att t ex en syster eller vän vill göra något för att hjälpa en barnlös tycker jag bara borde ses som positivt, men det är det här när det blir en industri där det är osäkert om folk blir utnyttjade som jag tycker det känns obehagligt.

    Dock tycker jag att det är svårt att sätta gränsen vid att det inte ska ge någon ekonomisk vinning. Det är ju trots allt en stor grej att bära en annans barn, och man bör minst få ersättning som täcker det ekonomiska bortfall man kan ha (utebliven arbetsinkomst etc). Om man jämför t ex med äggdonation så har det ju tidigare betalats med 3000 kronor. Betänk då att du ska genomgå en hel ivf och vara borta från jobbet för alla läkarbesök och kanske gå back ekonomiskt på kuppen.

    Svårt svårt som sagt.

    SvaraRadera
  2. Cecilia15:15

    Ja, det känns lite som att utnyttja en utsatt person när man "hyr" en livmoder. Jag vill inte ha egna barn, men skulle gärna vilja vara gravid någon gång... Så jag skulle nog kunna tänka mig att ställa upp som surrogat, fast det hade nog varit svårt samtidigt. Men en väldigt god gärning. Hade kunnat tänka mig att donera ägg också, utan tvekan.

    SvaraRadera
  3. Jag är också skeptisk till betalningsformen. Förmodligen är det i de allra flesta fall fattiga kvinnors kroppar som blir utnyttjade. Och vem tar hand om kvinnan med den påfrestning en graviditet innebär fysiskt, men för många även psykiskt? Och sorgen som kanske kommer då hon måste lämna ifrån sig barnet?

    Att man, via ombud, hjälper en vän, bekant eller kanske via agentur kostnadsfritt och får stöd o hjälp under graviditeten av läkare osv. Fine. Annars finns det faktiskt adoption som alternativ. Det föds många barn som också behöver kärlek och förälder/föräldrar.

    Ibland tänker jag att det finns mycket egoism kring det där med att få barn. Jag är osäker på om det är en rättighet, men jag förstår att den tanken kan provocera. Jag har inte heller formulerat den tanken färdigt...

    Ja det var lite av mina tankar.

    SvaraRadera
  4. Jag är för, bara det genomgår grundliga psyktest så man verkligen förstår vad man ger sig in på - och att surrogatmödrarna har stöd genom hela resan. Ser inget fel med det, men skulle ha svårt att göra nå dylikt själv - den här biten med förlossning/kejsarsnitt och sedan inte ens få se barnet man burit.

    Men absolut, jag är en Linda Eriksson - du ser mig och Mileon på profilbilden, tagen i somras. Hojta till annars så får jag jaga dig istället ;-)

    SvaraRadera
  5. Jag tycker också att det känns fel att betala en kvinna i indien 40000kr för att vara gravid i 9månader, föda fram ett barn och sen skiljas från det direkt. Det känns som att det är lite av en industri i Indian där västländerna utnytjar de här kvinnorna som har dåligt med pengar för egen vinning.

    Jag skulle aldrig någonsin kunna vara surrogatmamma. Skulle inte klara av att lämna ifrån mig ett barn efter att ha burit det i magen i nio månader.

    SvaraRadera
  6. Jag skulle kunna tänka mig att vara surrogatmamma, framför allt till någon nära släkting eller vän, men kanske även till en främling. Men jag skulle inte göra det utan ersättning. Inkomstbortfall, sjukhusbesök, sviterna efter förlossning, att man inte orkar med sin egen familj på samma sätt under tiden. Det är väldigt mycket begärt av en annan människa bara för att man själv vill ha ett barn.

    Så jag är för surrogatmödrskap i teorin, det är jag verkligen. Men helt emot den barn-industri i Indien som jag har sett dokumentärer om. I USA däremot, där har de tydligen en inkomstgräns för surrogatmödrar. Dvs de måste ha en viss ekonomi, tjänar de mindre än så så får det inte bli surrogatmamma för man vill säkerställa att det inte görs _enbart_ av ekonomiska skäl. Det tycker jag låter vettigt.

    SvaraRadera
  7. Cecilia: Ja, i det fallet så skulle det ju verkligen bara vara win-win för både dig och barnets blivande föräldrar. Skulle själv kunna tänka mig att ställa upp som surrogat efter att jag känner mig färdig med min egen barnaskara, om jag nu någonsin blir det ;)

    SvaraRadera
  8. Sanna20:42

    Jätteintressant det här! Jag är för, under kontrollerade former. Kvinnan i tv-serien tjänar flera årslöner på att hjälpa detta par att skaffa barn. Hon har ett eget barn sedan innan vars skolgång säkras genom dessa pengar. Det blir en en bra affär för både parterna. Självklart är detta ett jättesvårt ämne. Kanske skulle det behövas en kontrollorganisation som kollar att surrogatmödrarna verkligen har det bra och att allt går rätt till?

    Vad det gäller barnets biologiska mor så var hon en äggdonator från ett Europeiskt land, jag minns inte vilket. Surrogatmamman har alltså inget biologiskt band till barnet i det här fallet.

    Jag är tveksam om jag själv skulle kunna bli surrogatmamma. Det är svårt att tänka sig en situation i det verkliga livet där det skulle bli aktuellt. Men fick jag som kvinnan i serien flera årslöner för besväret, var säker på att barnet skulle komma till en bra familj samt dessutom fick hjälpa en familj med oerhörd barnlängtan, så varför inte? Sen tycker jag, som någon redan skrev, att det kanske är bättre att ta hand om de barn som redan finns genom adoption men det var ju inte aktuellt då detta par var homosexuellt. Även om Sverige beviljar homosexuella par att adoptera gör inte givarländerna det ännu.

    Kul att du tar upp sånt här i bloggen! :o)

    SvaraRadera
  9. Sanna: Ja, det är verkligen en komplex fråga med mycket att ta hänsyn till..Själv känner jag att jag skulle kunna ställa upp som surrogatmamma när jag känner mig "färdig" med bildandet av vår egen familj (om man nu någonsin känner sig färdig dvs).

    Vad kul att du tycker jag, jag vill som gärna höra vad folk har för åsikter kring sådana här laddade frågor, och då är bloggen rätt ställe att fråga på! Tack för din kommentar :)

    SvaraRadera