När Astrid lägger av en brakare och sedan skrattar så hon kiknar, då är det svårt att inte skratta så man kissar på sig. Spelar ingen roll hur lite jag sovit, om jag är fattig som en kyrkråtta eller chokladbollsburken är tom. Då Lillan skrattar slår hjärtat ett extra slag och livet känns underbart!
Är det mig du skrattar åt?
Vilken underbar bild :)
SvaraRadera