fredag, april 23, 2010

Från A till Bebis

I förrgår snubblade 210 unika läsare in här på bloggen, igår var ni 1999. Hoppsan! Kanske nån som undrar hur vi hamnat vart vi nu befinner oss?

April 08
Vi bestämmer oss för att bli med barn. Det är väl ingen konst?

Sommaren 08
Ingenting händer, jag börjar redan få panik. Darling har is i magen.

Oktober 08
Jag besöker vårdcentralen för att få bukt med mina mellanblödningar som uppstått. Barnmorskan jag träffar råder oss att söka hjälp om inget hänt efter ett år.

Februari 09
Nähe, ingen bebis eller stor mage. Vi som skulle bli föräldrar nu?

April 09
Tar det tunga klivet till att ringa Gyn och söka hjälp. Grinar utan hejd när det väl är gjort, vilken lättnad.

Maj 09
Får hem hälsodeklaration som ska fyllas i och återsändas.

Augusti 09
Darling ringer och frågar hur det går för oss. "-Oj, ni har visst fallit mellan stolarna, era resultat är inte inmatade i datorn ens. Men jag ser här att din sambo är 21, egentligen gör man ingen utredning förrän båda parterna fyllt 23. Blir det någon lucka kan vi nog klämma in er, men annars får ni vänta." Darling blir arg i luren och tycker att dom skulle kunnat berätta det direkt då vi sökte hjälp, men tanten i andra luren kan inget göra.

September 09
Vi kliver ur barnlöshetsgarderoben och gör det offentligt. Vi blir inte på smällen, that's it!

November 09
Jag träffar en läkare på vårdcentralen för att få till min oregelbundna menscykel. Hon tycker det är konstigt att vi inte får börja med vår utredning på en gång, och menar att det ändå är på Gyn dom måste justera min kropp med hormoner för att få cykeln att bli regelbunden.

Det kommer ett brev på posten med kallelser! Min läkare på VC ringde Gyn.

Darling lämnar spermaprov som han får uppbringa på en handikappstoalett. Värdigt!

December 09
Jag lämnar blodprov.
Resultaten på Darlings spermaprov dimper ner i brevlådan, inga allvarliga fel har hittas, men han får äta slemlösande för att lösa upp sädesvätskan.
Resultaten på mina blodprov kommer också som en tidig julklapp, inget konstigt där heller, men jag är tydligen inte immun mot röda hund.

Januari 10
Vi åker på vårat första besök på Gyn. Jag får en grundlig genomgång med genomspolning av äggledare, det gjordes VUL för att kolla äggstockar och livmoder och lämnades cellprov. Inga konstigheter upptäcks, det bestäms att Darling ska fortsätta med sina Bisolvon, och jag ska få äta ägglossningsstimulerande Pergotime. Har vi inte gjort några framsteg till hösten blir det IVF.

Februari 10
Jag äter min första kur Pergo och klarar mig utan allvarliga biverkningar.
Bortsett från överstimulering, vilket läkaren som gör ett VUL för att kolla om Pergon gett resultat berättar. Han slutar räkna vid 10 ägg och vi får sexförbud.

Mars 10
Åker in på ett VUL för att kolla så jag fortfarande inte är överstimulerad. Det hittas två fina ägg som är påväg att släppa, och vi ställer in oss på att äta nästa Pergokur i april. Pergo-experten på gyn tittar mig allvarligt i ögonen och förklarar att det inte går att ge en mindre dos pergo än vad jag redan äter. "-Blir du överstimulerad nästa kur också så skickar vi er till IVF på en gång." Jag blir livrädd men samtidigt överlycklig.

27 mars blir jag plötsligt illamående och undrar om jag blivit magsjuk. Darling flinar och påminner mig att jag mådde illa kvällen före också. 31 mars får jag anstränga mig för att inte spy på mina kära arbetskamrater när vi har morgonmöte. Darling kommer hem med en påse från Apoteket, här ska det testas. Och det blir ett plus. Det blir ett plus. Efter tusen ensamma streck så blir det här ett plus.

April 10
Vi får se 23:ans hjärta picka.
Idag går vi in i vecka 8.

9 kommentarer:

  1. Hejsan! Jag är en av de där nya :) hittade hit via Linda och jag har lagt till dig på min bloglovin-lista så jag stannar! Fick rysningar av att läsa detta, ska bli spännande att följa er resa. Grattis!!

    SvaraRadera
  2. Anonym10:57

    Intressant att läsa om er resa! Man glömmer ju lätt historian. Jag är så glad för er skull! Lycka till!

    SvaraRadera
  3. Grattis till det härligt efterlängtade plusset :-) Vi verkar ha gjort en väldigt likande resa, jobbigt när man är där, men sen, när man sitte rmed huvudet i toaletten så känns det som ingenting ;-)

    Stort stort Grattis!!!

    SvaraRadera
  4. Men gu, jag sitter här med tårar i ögonen - så otroligt mycket grattis till er!! :-) Jättejättejättegrattis! :-)

    SvaraRadera
  5. Anonym08:24

    Jag är just nu där ni var i december -09 (normala prover hittills) och jag hoppas av hela mitt hjärta att det går lika bra för mig som det gjort för er. Vilken lyckosaga att du blev gravid så snabbt efter att du började med Pergo. Lycka till med fortsättning! Hoppas att ni får en liten välmående bebis snart. :-)

    PS. Himla fint brev som du skrev till Innan du fanns. Jag håller med om att det är viktigt med rätt peppning. DS.

    SvaraRadera
  6. Cecilia:
    Har kollat in hos dig med, och jag fortsätter garanterat att läsa! :) Tack!

    R:
    Jo, det är lätt att glömma själv också, har funderat på att lägga upp en snabbgenomgång längs med sidan på bloggen som du, men det har inte blivit av :)

    Kela:
    Tack så mycket! Visst känns det som banala problem med illamåendet när man vet vad det ger i slutändan? :)

    En Annan:
    Tack tack tack :)

    Anonym:
    Jag håller tummarna för att det slutar bra för er med! :) Linda och alla andra barnlöshetsbloggare ger så bra pepp att man orkar fortsätta, thank god för dom! :)

    SvaraRadera
  7. Anonym19:47

    Hej, jag har också hittat hit via Innan du fanns och tänker definitiv stanna kvar! Är, precis som Anonym, i den situationen ni var i december 09. Önskar dig allt det bästa med graviditeten!

    SvaraRadera
  8. Vad kul! :) Ska kika in hos dig också! :)

    SvaraRadera
  9. Åååååh, åsså hamnade jag här och var tvungen att lipa lite! Och sen när jag hade lipat klart så insåg jag att jag fasen hängt med här sen December -09, hur kunde två år gå så fort? Å shit vad bra det blev sen!
    Kram! :)

    SvaraRadera