Jag älskar låten Ack, Sundbyberg-Oskar Linnros, men byter ut Sundbyberg mot Sävastön då jag sjunger med högt, ljudligt och falskt. Darling skrattar så han får uppsöka toaletten, och då sjunger jag ännu högre.
Det är så poetiskt att man blir mörkrädd!
Allra bäst är det att min mamma och hennes systrar är uppvuxna i Sumpan som hon så fint kallar det, och det är först nu jag inser att dom är förortsbarn alla tre, så festligt! Nu förstår jag vart min rebelliska ådra kommer ifrån.
"-Ack, Sävastön, jag blev full och gick runt med stilett för din skull"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar