Förra veckan köpte jag mitt livs första nummer av Allers. På omslaget var det en bild på ett fint pepparkakshus, och jag behöver lite inspiration. Tidigare har jag bläddrat i alla tanttidningar när jag varit hem till Kåbban, men det känns lite långt att åka 150 mil för att se förslag på pepparkakshus, läsa recept och "mitt bästa tips".
I varje fall, när Darling började packade varorna så ropar han åt mig, som håller på att betala, "-HANNA, ÄR DET DIN TANTTIDNING?!" Då hade jag kunnat sälja honom billigt kan jag lova. Kassörskan log och jag dog. Nej, inte riktigt, det är inte pinsamt att köpa tidningar med en målgrupp som jag inte platsar i än på 30 år. Den skämsstämpeln har Linda tvättat bort för länge sedan, men däremot att stå och vråla på offentlig plats. Det kan jag leva utan.
Tidningen gick fort att läsa, jag löste lite korsord i sängen igår innan vi klev upp, och kanske blir det just ett pepparkaksstall iår. På näst sista sidan får man en tjuvkik på vad som kommer i nästa nummer- "Äntligen julgodis! Alla recept är glutenfria"!
3 december slåss jag med tanterna vid tidningshyllan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen i gänget då! Jag prenumererade ett bra tag på Allers, men la ner det närskolan kom in i bilden, jag var så trött på kvällarna att jag inte hann göra alla korsord, så nu köper jag en tidning då och då. Det må vara en tant-tidning, men det är så skönt med lite pyssel och en tidning som bara är fylld med trevligheter mot för allt annat ångestskapande man läser om dagarna :-)
SvaraRadera