måndag, oktober 05, 2009

Klantarsel

Jag har inte tappat bort eller pajat särskilt många dyrbara prylar i mina dagar. Saker som är dyrbara för mig alltså, inte prylar som har många nollor på prislappen. Jag minns att jag hade en riktigt skön Paul Frank-tröja med den där döskallen på, hade den på ett skolfoto tredje året på gymnasiet och har jag inte sett den sen dess. Ett jättefint silverarmband som jag fick av Darling på min första födelsedag sen vi blivit tillsammans försvann efter en kväll på Il Lardo också. Bortsett från det så kan jag inte minnas något annat dyrbart borttappat, men det kanske beror på att jag letar som en besatt och inte ger mig förrän jag hittat vad jag letar efter.

Förra tisdagen på jobbet så fastade jag med mitt Sabo-armband i en trådback på jobbet. Jag trodde det var kläderna jag höll på att plocka i som fastnat med plasten, så jag röck för allt tygen höll. TJONG, så for min fina jordgubbs-berlock över golvet som en projektil. Blev grinfärdig då jag fått den av mamma&pappa i födelsedagspresent och den kostar 600 spänn. Hittade den efter att ha krupit runt på golvet med arslet i vädret och lämnade sen in den för lagning då karbinhaken gått sönder.

Idag har jag varit effektiv som fan här hemma, och självklart är det då olycka nummer två passar på att inträffa. När jag pratar med mamma i telefon och berättar att jag pajat jordgubben så känner jag instinktivt på armbandet och inser att silverhjärtat jag fått av svärfamiljen är borta. BORTA! Ännu en present, och 400 kronor dyr. Beklagar mig högt för mamma som pedagogiskt frågar om jag fastnat i något så jag ska kunna lista ut vart jag tappat den. Kan inte komma ihåg att jag fastnat, men däremot har jag varit ut och sprungit, duschat, tvättat, dammsugit, bakat bröd, planterat om alla krukväxter, städat skafferilådorna+besticklådorna, plockat ihop återvinningen och burit ut TRE soppåsar med blomjord och hushållsavfall. Vart i helvete börjar man leta?

Startade i hushållssoporna, ingen lycka. Fortsatte med att dissikera dammsugarpåsen, fortfarande ingen lycka. Ser framför mig hur jag får mosa mina fina limpor och plantera om varenda blomma i hela huset och beklagar mig fortfarande högt och ljudligt för modern som fortfarande är i telefonluren. Plockar ur konservburkar, glödlampor och fan och hans moster ur återvinningen och..HALLELUJA! Längst ner i påsen ligger det lilla blanka silverhjärtat. Själva haken i karbinhaken har lossnat, med fjäder och allt. Det måste väl vara fabrikationsfel? Ska höra imorgon när jag hämtar jordgubben, i vilket fall som så får jag skicka in hjärtat till smyckesdoktorn.

Jävla klantarsel. Pajat och nästan tappat bort smycken för tusen riksdaler på en vecka, dyra smycken betyder otur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar