måndag, oktober 12, 2009

Jag förstår men blir förbannad

Jag förstår att man inte prioriterar yngre par framför äldre när det gäller hela denna utredningskarusell. Äldre par har sämre om tid att hinna med utredningar och behandlingar, och man blir bevisligen mindre fertil allt eftersom åren går. Att vi inte kommer utredas förrän jag fyllt 23, det köper jag rakt av. Regler är regler, och någonstans måste gränsen sättas.

Det som gör mig förbannad är att vi inte blivit meddelade om det, och inte heller skulle bli det. Hade inte vi själva ringt och frågat vad som händer så hade vi fått gå och vänta på besked i elva månader till. Turerna till brevlådan utan den efterlängtade kallelsen tär på hoppet kan jag lova.

Lite jävla mänsklighet från sjukvårdens sida skulle inte skada, för oavsett om man är 22 eller 42 så är det jävligt jobbigt att gå runt i ovisshet och längta sönder hjärtat. Nu säger jag inte att hela sjukvården är åt helvete, för de flesta som vi haft kontakt med har varit väldigt förstående och uppmuntrande.

Jag respekterar reglerna, men jag gillar dem inte. Antagligen har de som satt spelreglerna inte gått igenom just den här processen, för isåfall hade det nog inte funnits någon åldersgräns på själva utredningen. Att gå runt och fundera vad i helvete som är fel tär på oss både som enskilda individer och som ett par. Skulle vi få höra att sista tåget för oss är IVF-försök, men att vi inte kommer få kliva på förrän jag fyllt 23 så hade det varit lättare att se positivt på ljuset i tunneln. Nu vaknar vi varje dag och tror att det är ett tåg.

6 kommentarer:

  1. visst blir man förbannad, vi sökte hjälp när jag var 19 år och fick visserligen en utredning men en mycket sporadisk sådan, undersökningar som vanligtvis låg inom någon vecka från varandra tog för oss år.

    och trots att de fann fel fick vi förgäves kämpa i tre år på egen hand och nu när jag begärt ut journalerna har läkaren anteknat att prognosen för graviditet ser godartad ut trots ett spermaprov på 20% levande och rörliga spermier.

    Under våra tre år av hemmakämpande blev vi runtknuffade av kk och det kändes som om de inte tog oss på allvar.

    Nu står vi här på vårt femte år och de där tre åren satte sina spår i oss och jag tror att hade inte vi varit väldigt ihärdiga så hade vår journal lätt hanmnat i något hörn och sammlat damm.

    SvaraRadera
  2. Förstår hur du känner, regler är regler och man förstår ju på något sätt att dom sätter en ålder och prioriterar "äldre" par även om det är jobbigt för dom som måste vänta på åldern. Men att dom inte hör av sej och låter folk vänta det är helt fel!

    SvaraRadera
  3. Emelie: Det är helt otroligt att dom förväntar sig att man ska klara sig själv utan ordentliga utredningar och behandlingar, SÄRSKILT när dom upptäckt att allt inte står rätt till..Det är inte rätt att man ska behöva kämpa på egen hand som ni gjort, bara att ta steget att söka hjälp är väldigt stort för många. Följer er dagligen på bloggen och håller tummarna för att det ska lösa sig för er! Kramkram

    Kajsa: Bra, så är vi inne på samma spår :D

    SvaraRadera
  4. Anonym09:08

    Hej Hanna! Lämnar lite styrkekramar via nätet. Hoppas att ni får komma igång snart, måste vara svårt när det inte blir som man vill. Jag känner på mig att det kommer att gå bra även om det kan ta ett tag. Kämpa på!
    //Ingela
    Kramar från Nybyn, Älvsbyn

    SvaraRadera
  5. Anonym14:48

    Gumman!
    Förstår din frustration.. Kan inte alls kännas lätt att få höra.. :(

    Du ska jag veta att jag tänker på er och håller mina tummar för eran skull.. Vi får planera in en resa i slutet på nov eller början på dec så får du komma hit och få tänka på annat.. Du är alltid välkommen och det skulle vara TOPPEN om du kom!!!

    Kämpa på så hörs vi!!
    Kram/Lisa Sundberg

    SvaraRadera
  6. Ingela: Vi kämpar på, tack för styrkekramarna! Har sett kort på eran lilla kille, vilken snygging! :) Hoppas allt är bra med er, kramkram

    Lisa: Bara jag kommer i ordning på jobbet och du hinner komma i ordning i läggan så kommer jag på besök! :) Tack för att du finns kära du! kramkram

    SvaraRadera