Småtrött i kroppen efter kvällens golflektion (det tar på att svinga min fantastiska framsving) så sitter jag här och tänker. Lyssnar på El perro Del Mar och längtar, längtar till och efter så mycket, men inte bort. Eller kanske lite bort rent geografiskt, men inte bort i livet. Komplicerat, men ni förstår va?
Funderade nyss på varför jag slutat skriva dagbok, och insåg att jag slutade ganska precis när jag träffat Darling. Funderade ännu lite längre tillbaka och insåg snabbt att jag inte var en flitig dagboksskrivare när jag var tillsammans med D eller N heller, och kanske har vi lösningen där. Eller så är det bloggandet som fungerat som ersättare? Vissa saker som pågår i huvudet delar man, eller snarare sagt jag, inte med mig av ens till mina bästa vänner, men till Darling delar jag med mig av det som passerar genom huvudet i samma ögonblick som det dyker upp. Skulle jag inte dela med mig av det som rör sig i hjärnan så skulle jag säkert ha ett större behov av att pränta ner det, men nu känns det inte lika viktigt.
Lite sugen blir jag på att fylla sida efter sida med bläck, och sedan kunna läsa det och komma ihåg en exakt känsla eller stämning. Kanske jag ska investera i en riktigt fin dagbok och dela med mig av fina minnen och mörka stunder till den, det kanske skulle vara skönt. Tål att tänkas på!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar