Efter en mysig&välbehövlig kväll hos Jannike med massor av skvaller&hinkvis med thé har jag nu landat hemma. Jag älskar dom här stunderna, då man känner att vänskapen som startade i sjunde klass fortfarande är lika stark, och att min kära väninna fortfarande kan krypa in under mitt skinn och sätta sig in i mitt liv, och vice versa.
Kvickt till något annat- jag är en trafikfara. Då jag befinner mig solo ute på vägarna så sjunger jag mer än gärna med i varenda radiodänga som dyker upp. Väldigt högt, och med en i efterhand skrattretande inlevelse. Det trafikfarliga med det är att jag hela tiden inbillar mig att jag råkat ringa upp någon, och att någon sitter i andra änden luren och skrattar huvudet av sig. Vilket innebär att jag måste kolla på telefonen var tjugonde sekund för att varje gång upptäcka att mina farhågor inte besannats. Än. Mitt paranoida jag säger att det bara en tidsfråga, så om ni ringer och får mobilsvar så är jag nog ute och kör bil, och har tänkt på trafiksäkerheten och slagit av telefonen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar