Nyss så snörpte mitt hjärta ihop sig till en liten tuss. Jag satt i vardagsrummet och läste lite bloggar, Darling befann sig i sovrummet där han höll på att städa i en byrå.
Han levde om som bara tusan, tjoade över sina fynd och stökade lite allmänt.
Men så, helt plötsligt, blev det knäpptyst.
"-VAD GÖR DU?" Tjoade jag. Inget svar.
"-ÄLSKLING, HALLÅ?" Tjoade jag ännu högre. Fortfarande inget svar.
Värsta tänkbara scenario utspelades i mitt huvud, den stackaren hade slagit huvudet i något och låg avsvimmad på golvet i en pöl av blod!
"-ÄÄÄÄÄÄLSKLING?!?" Tjoade jag med panik i rösten. FORTFARANDE inget svar.
Jag släppte datorn och rusade genom hallen för att se vad som stod på, och vad tror ni han gör?
Han ligger på sängen och sover, fridfullt som ett litet barn.
Det är tydligen tufft för karlar att städa. Men söt var han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar